Someone was going to have to set a bad example

Ska på social ikväll, dresscode brittisk landsbygd (läs: rävjakt). Ska gå som räv. Visade sig att utbudet av tjusiga rävkostymer är lite begränsat, har därför köpt rävkostym för barn i form av en slags pälsliknande, rödbrun väst med huva, svans och öron. Ska strax ge mig på utmaningen att förvandla denna inte helt smickrande utstyrsel till ngt lite mer, tja, smickrande.

Kaskade - 4am in my headphones and I’m back. Last year, summer, first few months of autumn. You pick. Sweaty nights spent in the library the last few weeks of summer term, missing him, thinking about him, waiting for him to call, text, whatever. Acknowledge me in some way. That hole in my stocmache, that emptiness, killing me. The despair when he didn’t. Having to return to Sweden without having heard from him, thinking I’d never see him again. Back in England in August, same tune, walking back and forth to campus, always that song playing. Nights – and days – spent together. October, back to uni, back to him. That sense of coming home to where I belong, with him.
It all comes back to me, hits me where it hurts the most, making me feel sick, making my eyes water, my throat swell.
I miss you so much.

Har Fb-stalkat okända namnet från min tfnbok. Stor besvikelse. Var inte alls särskilt snygg, dessutom lite i yngsta laget (19).

Upptäckte okänt namn på mobilen idag. Utbytte tydligen tfnnummer med okänd karl på Ziggy's i onsdags (jag hade ringt honom kl 01:41 på natten). Inget minne av detta. Har ingen aning om vem det är. Och jag som trodde att jag inte blev så full. Hade visst fel.

I ett desperat försök att undvika min uppsats tittar jag på ngn slags olympisk version av pulkåkning, utförd av trikåklädda, störthjälmsbärande karlar. Otroligt fånig sport. Varför är det en sport? Hur tränar de för den när allt de gör är att ligga platt på rygg på en liten slädliknande konstruktion?

På tal om rugby guy så hade Nadine en intressant teori - hon menade på att han kanske har slagit i huvudet lite för många gånger när han har spelat rugby och därmed dragit på sig en frontallobsskada. Mkt intressant teori, skulle förklara ett och annat.

Utövar multitasking; jobbar på min uppsats och hatar rugby guy. Har skrivit en mening - har med andra ord haft störst framgång med hatandet än så länge.

Vem behöver en pojkvän när man har Ben & Jerry's Half Baked och hela första säsongen av The O.C. på DVD?

Vaknade idag och kände mig våldsamt svartsjuk och arg, av lite oklara anledningar men de har definitivt att göra med rugby guy. Träffade honom ute i onsdags, såg honom hångla med någon annan innan han ville att vi skulle ha trekant med hans killkompis och att denne skulle "knulla mig i rumpan" och avslutade med att deklarera att han hade "knullat mig så hårt senast för att han trodde att det var sista gången, eller ville jag ha sex med honom igen?". Åkte hem och grät för att jag var så arg. Raderade hans telefonnummer och blockerade honom på Facebook. Kan inte förstå att han kan göra en sådan tvärvändning från att ha varit snäll och omtänksam till att bete sig som ett sådant respektlöst ärkesvin. Det får vara nog nu.

Modern har renoverat köket. Har en känsla av att det nya köket ligger henne närmare om hjärtat än vad jag gör. Dagligen får jag nya MMS från henne - närbilder på kyl och frys, bänkskiva (extrem close-up), kran, diskho och inifrån diskmaskinen. Varje gång vi talas vid i telefon får jag nya entusiastiska rapporter om köksutveckligen. Jag hummar och nickar och mumlar instämmande, ger emellanåt ifrån mig små förtjusta utrop, som en god dotter.

Kognitiv neurovetenskapsuppgift mkt deprimerande och komplicerad. Kommer bli en lång natt.
Äter jordnötssmör direkt ur burken.

Har kognitiv neurovetenskapsuppgift att lämna in tills imorgon. Så tråkig att det gör ont i kroppen att hålla på med den. Vidrig, fruktansvärd plåga. Kognitiv neurovetenskap definitivt inte mitt ämne. Har ingen aning om vad jag håller på med. Är andra människor såhär förvirrade hela tiden?
Ska titta på rugby för att pigga upp mig.

Har tittat på Melodifestivalen på SVT:s hemsida. Visade det för Liam och hans bror. De var förbluffade, eller förfärade kanske ligger närmare sanningen. I England har de EN inhemsk version av spektaklet och det är allt, inte 48 uttagningar i olika delar av landet med löjligt tillkrånglat röstningssystem. Vi tar det hela kanske på en aning större allvar i Sverige.
Båda två blev illa berörda av Meltzer-kvinnans flaxande, skrikande och vilt stirrande ögon (det blev jag också, trots att jag är härdad). Liam konstaterade att programmet nog ändrat hans brors uppfattning om svenskar (i den negativa bemärkelsen), han hade tydligen muttrat något om att "de är galna allihop".

Det måste ju sägas att underhållningsvärdet skulle höjas markant om de tvingades spela rugby med bar överkropp.

Tittar på rugby (läs: rugbyspelare). Mkt hemsk, våldsam sport, har däremot den uppenbara fördelen att den utövas företrädesvis av oerhört maskulina, testosteronstinna karlar med svällande muskler. Mkt tjusiga representanter för det manliga könet. Därför fastnaglad framför TV:n med oklädsamt gapande mun. Mkt dåligt för studiemoralen.

Jag saknar rugby guy. Rugby guy är min one and only kärlekshistoria (eller vad som kan åtminstone liknas vid en kärlekshistoria, även om kärleken mest kommer från mitt håll och inte så mkt från hans) i modern tid, dvs. de senaste tre åren eller så. Vi träffades förra våren i Ziggy's - jag var full och desperat, han bar en Obelix-kostym, blickar möttas över dansgolvet, jag tänkte "han får duga" and that was it. En halvtimme senare låg vi nakna i hans säng, och sedan dess har jag varit fast. Kanske inte det mest romantiska första möte världshistorien har skådat, men romantik intresserar mig ju föga.
Vi umgicks ganska intensivt ett tag, innan hans beteende utmynnade i svinfasoner av monumentala mått under förra terminen. Bröt därför kontakten med honom och hade precis lyckats inse att kanske, bara kanske, finns det andra pojkar som kan vara intressanta, innan han bestämde sig för att göra intåg i mitt liv igen förra veckan. Det brukar ju vara så med de där personerna som man egentligen mår bäst utan, de tycks ha en osviklig förmåga att känna av att man har börjat komma över dem, och då tar de kontakt igen.
Hade ett långt samtal med honom om allt som hänt tidigare. Han påstod sig ha haft någon form av "uppenbarelse", förklarade dock inte vad den bestod av, men det visade sig att han hamnat i lite trubbel med rättvisan vilket lett till att han blivit utkastad från sitt älskade rugbylag, portad från Ziggy's, avskedad från jobbet, utslängd från universitetet samt tvingats flytta hem till sin mamma igen. Det hela slutade naturligtvis med att jag hoppade i säng med honom igen. Pratade lite löst om att ses igen, och har SMS:at och pratat lite på Fb sedan dess men iom att han inte längre bor här är det inte speciellt troligt att jag kommer se honom igen. Mkt ledsen.

Ägnat mången fruktlös minut åt att leta klänning. Ska på social nästa vecka och dresscoden kräver annan färg än svart. Har därför i varje upptänklig onlinebutik letat blå alternativt röd klänning, företrädesvis en som inte skulle få mig att se ut som formlös fettklump. Omöjligt projekt. Enda tänkbara lösning: gå ned 5 kg i vikt tills på onsdag. Great.

Mkt intensiv ridlektion med laget i onsdags. Red mkt illvillig liten ponny. Armar helt obrukbara nu efter att ha haft 400 kg ponny slita och dra i dem i en timmes tid. Faktiskt hela kroppen obrukbar och protesterar vilt vid minsta försök till fysisk rörelse. Min 87-åriga mormor rör sig med mer graciositet än vad jag gör just nu.

Såg biceps guy på Fb idag. Skickade en friend request, vi har ju ändå varit intima med varandra, så att säga, så det var väl inte mer än hövligt. Insåg precis att han måste ha avvisat den, kollade i min friend list och där brukar pending friendship requests finnas med och han fanns inte där. Kikade på hans profil, i vanliga fall står det 'awaiting friend request' istället för 'add as friend' men det stod fortfarande 'add as friend' så han måste ha tackat nej. Känns pinsamt och löjligt. Han har 487 personer på sin friend list men kan tydligen inte tänka sig att ha med mig på den!

Precis vaknat. Hade föreläsning imorse, men kände att det nog faktiskt var viktigare att ligga kvar i sängen. Sådana små prioriteringar man måste göra här i livet ibland. Äta frukost, kolla mailen och läsa tidingen i lugn och ro på morgonkvisten sådan trivsam lyx.