Saknad
Jag saknar rugby guy. Rugby guy är min one and only kärlekshistoria (eller vad som kan åtminstone liknas vid en kärlekshistoria, även om kärleken mest kommer från mitt håll och inte så mkt från hans) i modern tid, dvs. de senaste tre åren eller så. Vi träffades förra våren i Ziggy's - jag var full och desperat, han bar en Obelix-kostym, blickar möttas över dansgolvet, jag tänkte "han får duga" and that was it. En halvtimme senare låg vi nakna i hans säng, och sedan dess har jag varit fast. Kanske inte det mest romantiska första möte världshistorien har skådat, men romantik intresserar mig ju föga.
Vi umgicks ganska intensivt ett tag, innan hans beteende utmynnade i svinfasoner av monumentala mått under förra terminen. Bröt därför kontakten med honom och hade precis lyckats inse att kanske, bara kanske, finns det andra pojkar som kan vara intressanta, innan han bestämde sig för att göra intåg i mitt liv igen förra veckan. Det brukar ju vara så med de där personerna som man egentligen mår bäst utan, de tycks ha en osviklig förmåga att känna av att man har börjat komma över dem, och då tar de kontakt igen.
Hade ett långt samtal med honom om allt som hänt tidigare. Han påstod sig ha haft någon form av "uppenbarelse", förklarade dock inte vad den bestod av, men det visade sig att han hamnat i lite trubbel med rättvisan vilket lett till att han blivit utkastad från sitt älskade rugbylag, portad från Ziggy's, avskedad från jobbet, utslängd från universitetet samt tvingats flytta hem till sin mamma igen. Det hela slutade naturligtvis med att jag hoppade i säng med honom igen. Pratade lite löst om att ses igen, och har SMS:at och pratat lite på Fb sedan dess men iom att han inte längre bor här är det inte speciellt troligt att jag kommer se honom igen. Mkt ledsen.
Vi umgicks ganska intensivt ett tag, innan hans beteende utmynnade i svinfasoner av monumentala mått under förra terminen. Bröt därför kontakten med honom och hade precis lyckats inse att kanske, bara kanske, finns det andra pojkar som kan vara intressanta, innan han bestämde sig för att göra intåg i mitt liv igen förra veckan. Det brukar ju vara så med de där personerna som man egentligen mår bäst utan, de tycks ha en osviklig förmåga att känna av att man har börjat komma över dem, och då tar de kontakt igen.
Hade ett långt samtal med honom om allt som hänt tidigare. Han påstod sig ha haft någon form av "uppenbarelse", förklarade dock inte vad den bestod av, men det visade sig att han hamnat i lite trubbel med rättvisan vilket lett till att han blivit utkastad från sitt älskade rugbylag, portad från Ziggy's, avskedad från jobbet, utslängd från universitetet samt tvingats flytta hem till sin mamma igen. Det hela slutade naturligtvis med att jag hoppade i säng med honom igen. Pratade lite löst om att ses igen, och har SMS:at och pratat lite på Fb sedan dess men iom att han inte längre bor här är det inte speciellt troligt att jag kommer se honom igen. Mkt ledsen.
Kommentarer
Trackback
