Someone was going to have to set a bad example

Vansinnigt exalterad nu, modern på hemväg med min beställning från asos.com. Som julafton i miniformat.

Fick precis ett SMS från okänt nummer. Meddelandet löd såhär:
- WE HAVE A 21+ SOCIETY
Vilket ju var en smula kryptiskt. Trodde att det var en kompis så jag svarade:
- Is that you Arjen?
- Arjen?
- Well who are you then?
- Poppy! From your course
- I don't know anyone called Poppy!
- But we sit next to eachother sometimes hun
Mycket märkligt.

Vaknade igår morse och fann kattbajs på följande ställen: i kattlådan, utanför kattlådan, i trappen, på hallgolvet, på köksgolvet, på kontorsgolvet, på kontorsmattan, på vardagsrumsgolvet, på badrumsgolvet, på båda badrumsmattorna, i duschen, på katten.

Äter creme fraìche direk ur burken och tittar på fälttävlans-EM från Frankrike. Mycket svår längtan efter att rida igen. Brukade tävla mycket i yngre dagar, slutade sedan pga. utveckling av andra intressen (huvudsakligen pojkar och sprit) som var svåra att kombinera med att gå upp i ottan och fara på tävlingar var och varannan helg. Saknar det dock mycket nu.

Har True Blood-maraton. Bill oerhört het som missförstådd vampyr, om än något tanig. Alexander Skarsgård ännu hetare, särskilt i säsong 2 när han har gjort sig av med töntiga bartfrisyren från säsong 1. Mycket tänd på idén att ha vampyr som pojkvän.

Lilla hunden försvann häromkvällen. Modern och jag letade, ropade, visslade. Hund syntes inte till. Paniken steg i bröstet. Till slut återfanns dock hund i stallet, fullt upptagen med att jaga något okänt bakom hästfodersäckarna, helt omedveten om världen runt henne. Hund bars in i huset, lommade sedan omkring med olycklig uppsyn och dreglade över hela golvet.
- Hon har nog bitit i en groda, blev utlåtandet. En stund senare upptäckte modern något mörkt som stack ut ur hunds mun. Vi såg på varandra i skräck.
- Det är väl inte en bit av grodan som hon bär omkring i munnen?!
Jag fick i uppgift att öppna hunds mun och ta reda på vad det var för något i hunds mun. Jag sade åt hund att öppna munnen. Hund vägrade.
- Hjälp mig att öppna hennes mun och se vad det är, sade jag till modern.
- Näe usch vad äckligt, det är din hund, det får du göra själv, svarade modern och placerade sig på behörigt avstånd från mig, hund och eventuella grodkvarlevor i hunds mun. Jag satte på mig ett par gummihandskar. Såg framför mig visioner av halväten grodkropp i lilla hunds mun. Stålsatte mig. Försökte bända upp hunds mun. Hund vägrade. Jag fösökte igen. Hund sade att hon absolut inte tänkte öppna munnen och dreglade lite mer på golvet. Jag hämtade skruvmejsel, kilade in den i hunds mun och försökte bända upp käkarna. Hund skrek, slingrade sig ur mitt grepp och sprang iväg. Jag tittade på modern.
- Jag tror inte att hon KAN öppna munnen. Käkarna sitter fast.
Vi såg på varandra i några sekunder i misstro. God idé uppenbarade sig.
- Vi hämtar hennes favoritleksak, så ser vi om hon kan öppna munnen eller inte.
Sagt och gjort. Leksak hämtades och placerades framför hund. Hund tvekade i cirka en sekund, spottade ut mörkt objekt på golvet och sprang sedan iväg med leksak. Jag plockade upp de misstänkta grodkvarlevorna från golvet och tog mig en närmare titt på dem. Vad det var? En liten bit av en papperskartong.

Telefonrunkaren ringde häromdagen. Igen. Mer eller mindre omedelbart efter att jag hade fått mitt nya nummer efter att jag flyttade till England för ett år sedan började han ringa, alltid från ett skyddat nummer. Han säger aldrig något, men flåsar desto friskare i luren. Han ringer inte jätteofta, kanske tre eller fyra gånger i månaden, och nästan aldrig när jag är hemma i Sverige under loven. Senast han ringde var i juni så jag trodde (hoppades) att han hade tröttnat, men nu var det tydligen dags igen. Mycket obehagligt.

Herregud. Pratade just med en vän på MSN, första samtalet på månader. Vi talar om hur jag har sommarlov just nu och helt plöstligt utbrister han:
- Om jag är i stan när du är där så gör jag vad som helst för att få dig att komma, och du behöver inte göra någonting tillbaka om du inte vill.
Bara sådär, mitt i samtalet. Smidigt.
(Jag tackade nej.)

Shoppingdjävulen har slagit till igen! Idag blev det följande, från Skopunkten - mindre glamouröst men skorna var ju fina i alla fall:





Mycket glad nu. Också mycket fattig. Lider samvetskval. Men skorna var ju så fina.

Lätt besatt av True Blood just nu. Sett 11 avsnitt sedan i torsdags. Alexander Skarsgård mycket snygg som elak vampyr. Synd bara på den otroligt töntiga frisyren.

Lördagen var okej. Över mängder av mat, drinkar och cigaretter i Sandras kök avhandlades ämnen som BH-storlekar, True Blood, Svenska Hollywoodfruar, sex, PMS, mens, underlivsproblem, pojkvänner (i mitt fall avsaknaden av sådana) och möhippor. En välbehövlig, länge efterlängtad injektion av tjejsnack. Tyvärr avslutades kvällen på mycket deprimerande ställe fullt av knatiga 18-åringar samt en hästsvansprydd, väl närgången äldre man. Åkte hem till Sandra, hade långt samtal med hennes pojkvän om England, kollapsade på deras soffa, sov i cirka 5 tim, vaknade, åt pizza och tittade på Greek och 90210. Vid ett tillfälle tittade Sandras pojkvän på oss med avsmak i blick och yttrade följande: - Herregud, vad brudiga ni är.

Åh Gud. Håller precis på att göra mig i ordning, ska in till stan snart för att shoppa, sedan hem till Sandra. Upptäckte precis stort hål baktill på min top. Illa illa. Har inte tid att laga nu och har inga andra vettiga kläder här. Men lugn och fin. Får se till att typ backa ur alla rum så ingen ser hålet.

Efter att ha låtit mitt yttre förfalla i två veckor har jag nu duschat, tvättat, packat in, peelat, filat, målat, färgat, noppat, rakat, klippt och smörjt in alla tänkbara delar av kroppen och är nästan redo att visas upp för civilisationen igen. Det är fan hårt jobb att vara kvinna ibland.

Fick oväntat tillskott i kassan igår - tack käre far. Shoppingdjävulen ligger alltid på lur och slog naturligtvis till så fort pengarna landat på mitt konto. Förutom mindre intressanta inköp som fashion tape (hyvens uppfinning som håller kläderna på plats) och lår- och rumpinhållande strumpbyxor blev det följande inköp, allt från asos.com, den shoppinggalnas onlinemecka:

Ätit choklad nu. Mycket uppiggad.

Less på uppsats. Vill äta choklad.

Lyssnar på Deadmau5 och dricker alldeles för många koppar te medan jag jobbar på min uppsats med en gosig Jack Russell liggandes i knäet.
Det är inte så illa att vara student ändå.

Pratade med en kompis igår om en tjej som han träffade för ett litet tag sedan. De dejtade några gånger, sedan rann det hela ut i sanden. Igår sade han att han egentligen inte var förvånad över att inget mer hände mellan dem eftersom de var väldigt olika. Sedan påpekade han att den man är tillsammans med eller dejtar ska vara en sådan person som tar fram det bästa ur en, som får en att vara sitt allra bästa jag. Insåg att jag är mitt absolut sämsta jag så fort jag blir intresserad av någon. Neurotisk, osäker, paranoid, svartsjuk och misstänksam. Hmmm. Kanske inte så konstigt att jag är singel.

Har påbörjat min uppsats - 13 veckor innan deadline.

Har köpt julklappar till min brorsdotter. Inser att det kanske är en smula överambitiöst såhär 3½ mån innan jul. Men så jag råkar ju också vara pinsamt förtjust i julen.
Det här köpte jag (alltihop från H&M):

Söt spegel från http://www.thelavenderbarnshop.co.uk/:



Lampa i boudoirstil från http://www.velvetstore.co.uk/:



Sockersött kuddfodral från http://www.hm.com/se/:



Matchande set med tandborstmugg och tvålpump från http://www.mixin.se/:





Vackra äggkoppar från samma ställe:



Till och med en snygg toalettborste har de:

Sött nattduksbord från http://www.qualityfurniture4u.com/Home.html:



Smink- eller skrivbord från samma butik:



Fin stol:

Jag längtar tillbaka till England nu. Jag längtar efter min lägenhet, efter mitt lilla kök, efter att slänga mig ned i soffan framför TV:n och glo ohämmat på Homes under the hammer, UK Top 40 och Snog, marry, avoid. Jag längtar efter universitetet, efter Sports night på onsdagar och dubbla Vodka Redbulls för £1.99. Jag längtar efter Cherry coke, Domino's pizza och gratis hemkörning. Jag längtar efter Look magazine, River Island och New Look. Jag längtar hem.

Mamma är på uppenbart dåligt humör.
- Vad är det för fel? frågar jag.
- Jag är inte van vid att det går ut så mycket pengar. Du köper så mycket saker som jag inte köper, du köper smycken och sådant. Jag köper inte sådana saker.
- Du har ju precis köpt kängor för nästan 500 kr? Mina smycken kostade bara 80.
- Jaja.

Vi är på väg till en skoaffär. Mamma ser lite underlig ut.
- Det är roligt att handla, säger hon.
- Ja... Det är det väl.
- Jag får inte gå i några affärer som jag vill gå i.
- Har vi låtit bli att gå in i någon affär som du hade velat gå in i?
- Nej.

Vi är i skoaffären. Jag provar ett par fina stövlar som passar utmärkt. Mamma ser på.
- Är de för trånga i fötterna? Jag går och hämtar en större storlek.
- Nej, varför skulle de vara för trånga?
- Det vet jag inte. Jag bara tänkte att de var det.

Vi är på H&M. Jag provar en jacka som jag tycker är ganska fin och tillkallar mamma för att få bekräftat att det ser bra ut. Hon tar en snabb titt.
- Jag går och hämtar en större storlek.

Jag väljer ut ett par plagg på Gina Tricot. Mamma kommer förbi och kollar vad jag har valt.
- Jaha, ska du prova den där? Det ser ut som en pyjamas. Usch, vilken hemsk färg.

Var hos frisören igår och gjorde nya slingor. Min frisör är så söt, varje gång jag är där har vi exakt samma meningsutbyte. När jag kommer in frågar hon hur jag vill ha det och jag säger att jag bara vill ha slingor i utväxten, varvid hon svarar "nej, resten av håret är ju redan ljust". Sedan sätter hon igång, säger inte ett ord under hela processen förrän det är färdigt och då yttrar hon alltid samma fras: "Sådär, då var du lite ljusare igen!".

Igår städade jag större delen av huset, bakade julgodis (ja, i september!), jobbade på min fotobok, tvättade mängder av smutstvätt, hjälpte mami i stallet med mockning, utfodring och insläpp av hästar, kollade upp föreläsningsateckningar, hand outs och rekommenderad läsning inför nästa termin och skrev ut hundratals sidor av sådant, kollade över datorn, klippte hundarnas klor och besvärande hårväxt och rengjorde smutsiga hundöron, gjorde armövningar, fixade hårinpackning, plockade ögonbryn, filade fötter, peelade hela kroppen, fixade naglarna samt sprayade brun-utan-sol-spray, detta med sömnbrist, spränghuvudvärk och efter att bara ha ätit två smörgåsar under hela dagen. Till och med min kära mor var en smula imponerad.

Har fått reda på vad som är ämnet för en av uppsatserna vi ska skriva nästa termin; auditory scene analysis. Inte vet jag vad det är men spontant känner jag att det inte finns någon överhängande risk för att jag kommer börja hyperventilera av upphetsning inför ämnesvalet. Har gett mig själv ett dyrt och heligt löfte om att överträffa mig själv och skriva färdigt uppsatsen innan terminen börjar om fem veckor (till skillnad från gängse norm, vilket givetvis är att inte börja skriva förrän två dagar innan deadline och därmed under 48 timmar uppleva olika plågsamma stadier av dödsförfäran, självförakt och ren och skär panik, innan uppsatsen är färdig, skrivs ut och lämnas in med en halvtimme till godo på inlämningsdagen). Jag har en vag föraning om att jag kommer att bryta detta löfte.

Min hund fyller 13 om ett par månader. Såhär på ålderns höst har han utvecklat ett par mindre egenheter, majoriteten av dem toalettrelaterade av någon anledning. Häromdagen smög han omkring i huset med olycklig uppsyn. Det var inte förrän jag hade släppt in honom på toaletten, efter idogt krafsande på toalettdörren från hans sida, och han låg där alldeles för själv i mörkret som han verkade mer tillfreds. Han tycks även ha utvecklat ett intressant förhållande till kattlådan.  Numera väcker han mig var och varannan morgon genom att tämligen högljutt och av okänd anledning sprätta ut kattsanden ur kattlådan, så den ligger fint utspridd över större delen av golvet. Sedan späd ålder lider han av intensiv åskfobi. I vanliga fall smyger han omkring hack i hälarna på en under åskväder, men under det senaste försvann han och återfanns senare liggandes i kattlådan, skakandes av skräck. Idag hittade jag dessutom i kattlådan något som påminde misstänkt mycket om hundlämningar. Ingen har ännu gjort några erkännanden men jag tror mig nog veta vem som bär skulden.

Jag var en god dotter igår och gav min mor en digitalkamera i försenad födelsedagspresent. Den blev väl mottagen och inom blott en halvtimme hade hon redan lärt sig att fotografera, zooma, växla mellan foto -och bildvisningsläge samt föra över bilderna till datorn. Ett smärre underverk med tanke på att det tog henne fyra år att lära sig att manövrera videon ("det är bara två knappar att trycka på mamma, 'on' och 'play'") och lika lång tid att lära sig att skicka mail. Hon får regelbundet återkommande teknikkriser då hon ropar på mig med paniken lätt skönjbar i rösten.
- Isabelle! Isabelle! Du måste komma hit! TV:n fungerar inte! Jag kan inte sätta på den, inget händer när jag trycker på fjärrkontrollen!
- Men du håller ju fjärrkontrollen åt fel håll.
- Jaha.